Idag tog vi oss äntligen ut och in till stan en sväng. Jag köpte påsar som man sen kan suga ur luften med en dammsugare för alla Chloes urvuxna kläder som ska sparas. Så jag har gått igenom hennes pyttekläder idag, det är så svårt att förstå att hon ens har kunnat haft sådana små kläder! De var till och med alldeles för små de första veckorna! Nu ska det mesta sparas till ett framtida syskon och resten ska jag sälja/skänka. Vi har en hel hög med små bodys jag inte gillar och som hon inte ens hann använda som jag inte vill spara, hellre sälja nu och sen köpa nya när nummer två kommer.
När vi shoppat klart stannade vi till vid bowlinghallen och bowlade lite innan vi åkte hem igen. Chloe tyckte det var spännande med all musik och klot som kastades hit och dit och satt mest på golvet och stirrade storögt på när jag vann över Ciaran. Hon är så fin, vår lilla unge. Som kryper som ett proffs och har börjat ställa sig upp mot saker. Som borrar in sitt ansikte i min hals när pappa busar med henne och som somnar bäst när hon får små pussar på kinden. Jessica förklarade det så fint idag, att det inte är roligt varje dag. Det är långtråkigt och tröttsamt att vara föräldraledig. Men varje dag är det alltid en liten, eller stor, stund som är fantastisk. Som fyller mitt hjärta med kärlek eller får mig att skratta högt. Varje kväll när jag snusar min dotter på huvudet så känner jag mig lyckligt lottad som har möjlighet att stanna hemma med henne tills vi är redo för en förändring. Jag vill inte missa en sekund.
Say it out loud