Det var vackert. Otroligt vackert – och det sorgligaste på länge. Min Aajja finns inte längre och i fredags hade vi begravningsgudstjänst i Ljusnedals kyrka. Den var fullsatt av människor som på olika sätt blivit en del av min morfars liv. Han var bra på det sättet, att få människor att känna sig sedda och speciella. Det märktes i fredags när vi följde aajja till sin sista vila. Det var en väldigt vacker gudstjänst och minnesstunden på eriksgården i Funäsdalen var också fin. Så många människor som ville säga farväl. Så många människor min Aajja på något sätt har rört vid. Så älskad.
En extra eloge till Chloe som var otroligt duktig i kyrkan och inte gnällde alls trots att hon inte fick sova eller äta när hon vanligtvis gör det. Sen stöp hon i mina armar och somnade mot min axel på minnesstunden. Fina, lilla unge vad hade vi gjort utan dig. <3
Say it out loud