Nu är det verkligen nedräkning och jag har inte haft tid till särskilt mycket annat än bröllopet. I lördags hämtade vi den blivande brudgummen på Arlanda och när Chloe slängde sig runt sin Aehtjie och la sin kind mot hans och vägrade släppa taget, då tänkte jag att bättre än så här blir det inte. En man, som påstår att han tycker att jag är den mest fantastiska människan på jorden, och en dotter, som helst sover på mitt ansikte – så mycket älskar hon mig. Det blir inte finare än så.
I alla fall åkte vi hem till Falun och på söndagen fotograferade vi oss och hetsade runt i affärer innan vi packade in oss och åkte vidare upp i landet. Själva shoppandet på stan var det svettigaste jag har varit med om. För er som inte vet så har Ciaran slitit av sig korsbandet i vänster knä och kan inte gå utan kryckor. Han är alltså totalt ohjälpsam och skapar mest mer jobb för mig. I söndags bar jag alltså omkring på en vild ettåring som mest ville rymma (jag hade lämnat vagnen i storsätern) och försökte samtidigt shoppa skor åt båda mina familjemedlemmar och även bära på alla påsar vi samlade på oss. I måndags hemma hos Aahka i Mittådalen var det lika svettigt när jag skulle skriva ut prick varenda print-sak till bröllopet samtidigt som Ciaran inte kunde göra nåt annat än att ligga på soffan. Det är tufft, men så skönt att han äntligen är här på en svensk soffa! Så jag biter ihop och försöker fördela min tid mellan bröllopet, Chloe och Ciaran. Jag kommer eventuellt att stupa ihop totalt efter bröllopet men det är det värt!
Nu ligger den äldsta och den yngsta i familjen och sover medan jag knyter sidenband och lyssnar på ljudbok. Det börjar liksom dra ihop sig ordentligt nu och det är mest småfix kvar. Imorgon ska vi handla all mat och dryck inför lördagen, sen är det faktiskt inte så mycket kvar att göra förrän på fredag. Då är det full fart igen så vi blir färdiga innan middagen börjar kl 18.00. För då tänker jag vara klar och kunna slappna av ända tills på söndag!
Say it out loud