Jag vet jag vet, jag borde verkligen sova. Nu när Chloe sover och jag äntligen lyckats lägga ner Nate i babynestet. Men så vill jag bara säga hej. Skriva ner dagarna som rusar förbi. Det går snabbt, trots att vissa dagar känns oändliga. Idag har jag varit ensam med båda barnen hela dagen. Ciaran jobbade natt och kom hem klockan 8.00 (efter att jag varit orolig i 45 minuter. Han borde nämligen varit hemma 7.15 och jag hann föreställa mig hundra olika scenarion innan han satte nyckeln i dörren och trött berättade att han blivit fast med en prisoner på sjukhuset) – och jag har bestämt att vi har tv/iPad -detox (mer om det imorgon) här hemma så vi har spenderat hela dagen med att komma på saker att göra. Först bakade vi kanelbullar, dom godaste jag någonsin har ätit. Sen åt vi dom och lekte med Dockhuset. Vi hann med världens kortaste promenad i regnet också – våra paraplyn låg i bilen som Ciaran tagit för att hälsa på sin mamma.
Allt som allt har det varit en fin dag, trots spöregn och några smärre break downs. Chloe har börjat leka med små gubbar och bilar och tåg helt själv och jag kan fokusera på amning och blöjbytning när Nate är vaken och när han sover kan jag baka bullar och måla renar med mitt stora barn. Huset kanske inte blir städat och jag hinner varken gå på toa eller sitta ner under dagarna. Men Chloe äter och säger till när hon behöver kissa och vill ha kramar och dansar och pussar sin lillebror och dagarna är fina med henne. Med henne och hennes lillebror som knappt gör en flyga förnär. Fina dagar – och helt utmattande – så nu ska jag sova.
Say it out loud