Sápmi – Sverige – Irland

Amningsbloggaren. Det är jag det. Att skriva försiktigt på mobilen medan jag ligger och vrider mig så jag får ont i ryggen i sängen. Ammandes på min lilla unge som är så glad och go och gullig på dagarna. Som skiner upp så fort han får syn på mig. Han äter frukost och lunch och mellis och middag och gröt och på dagarna ammar vi mest när han ska vila. Då somnar han så fint och sover en timme innan han vaknar glatt och vill krypa ur sängen direkt.

Men så är det nätterna. Han är täppt och snuvig och han kliar sig på kinderna och på bröstet och är ledsen och vill bara amma amma amma. Ibland lyckas jag lur-peta i nappen och ibland sover han två hela timmar innan han ropar på mig, vilket känns som en evighet i min värld. Jag har såklart tänkt tanken att sluta amma på nätterna, men så är han ju bara så liten och älsklig (och skriker sjukt högt) och jag vill bara sova och om jag bara ger han det han vill ha så får jag ju sova åtminstone mer än om jag inte gör det. Jag är också rädd att han ska väcka Chloe, och där har jag fortfarande panik sen hon var liten och knappt sov alls. Sover Chloe så måste hon få sova. Chloe som förövrigt kom hem från sin faster med ett svullet öga.. jag tror hon har klappat deras katt och kliat sig i ögat. Ännu en allergi att lägga till på familjens lista.

Listan som jag inte vet alls hur den ser ut längre. Han blir liksom inte bättre, Nate. Eller jo han blir bättre sen blir han direkt sämre igen och så håller vi på så. Men vi kämpar väl vidare, och Aahka kom med havregrädde som var ur-god och jag har kunnat äta rödpepparsås och tom en pasta med sås till lunch idag! Man får vara glad för det lilla.

Med påsar under ögonen och obefintliga ögonbryn. Jag skulle också behöva klippa mig men det tar jag mig inte tid till. Tur vi är söta ändå! Och snart har jag sparat in pengar på att inte klippa mig och kan köpa en mocca master istället! En kaffebryggare är just vad den här tjidtjien behöver. Jag måste bara hitta en återförsäljare..