Angelica

Sápmi – Sverige – Irland

Äntligen glutenfritt bröd och sömnen, igen.

Idag ni, gjorde jag slag i saken och köpte psylliumhusk i hälsokostaffären så att jag kunde prova att baka glutenfritt. Tyvärr hittade jag ingen jäst (det finns bara torrjäst, med vete i,  i mataffärerna här) så det fick bli bakpulverbröd idag. Jag ska kolla i den polska affären när det blivit vardag igen, jag hittade jäst där en gång iaf, annars får aehtjie ta med sig jäst från Sverige. Haha). I alla fall gjorde jag bröd på en glutenfri mjölmix, då jag har haft svårt att hitta tex ren bovetemjöl som det inte står kan innehålla spår av nötter, jordnötter, mjölk, vete, ägg och soja på. Men vet ni, ett bröd blev det likväl (och tur var det för jag verkar ha köpt slut på de glutenfria alternativen jag kan äta i affärerna här i Shannon) och det blev faktiskt rätt gott! Inte som ett ”riktigt” bröd, men jag kunde ha skinka och gurka och sallad på den och det blev liksom en macka som jag åt som kvällsfika och är alltså mätt och glad och känner inte att jag vill trycka i mig min vikt i socker! Så skönt att ha hittat ett sätt att få i mig… mat.

Och ja, jag tänker prova att provocera med både vete och mjölk någon dag framöver, men han har haft 2-3 dagar med riktigt röda, ilskna kinder nu så jag vill vänta tills han ser okej ut igen. Idag startade jag en kortison-kur igen också efter en veckas uppehåll. Jag tror dock att det också är tänder på gång för han gnuggar sig som aldrig förr och är täppt i näsan och vill bara amma på nätterna (och mer på dagarna också), så vi får väl bara ta ett djupt andetag och rida ut det här. This to shall pass blev jag påmind om idag när jag läste det här blogginlägget. Det medan jag satt på golvet utanför Chloe rum och svarade hejhejgodnattdetärdagsattsovanu i kanske 40 minuter innan hon äntligen somnade. Jag vet ju att hon kan somna nu, och hon sover ju bättre än de första två åren som var kaos, när jag nu är ute på andra sidan och kan tänka efter ordentligt. Var det verkligen så jobbigt som jag minns det? 

Ja. Jo det var jobbigt.

Men nu vet jag ju att det inte kommer att vara såhär för alltid. Ibland somnar dom snabbt, ibland långsamt. Ibland i sin säng ibland i min säng ibland i soffan ibland på matbordet (en gång har det senaste hänt oss). Ibland sover dom hela nätter (även det en gång…) och ibland vaknar dom en gång i timmen (tex igår). Ikväll kan jag känna mig lugn inför eventuella bakslag inatt, eftersom min man är hemma efter en hel veckas jobb och kommer att vara hemma i fyra dagar. Eftersom jag har ätit en ordentlig smörgås för första gången på väldigt länge. Imorgon kanske jag känner annorlunda men det är ju så livet är nu. Aldrig detsamma och varje dag är olik den andra. Blir det ingen sömn inatt kanske vi får sova imorgon i alla fall! Haha!

Nu ska jag yoga och sen gå och lägga mig bredvid min snuviga son. Imorgon ska jag prova att göra glutenfria scones eller kanske tekakor! 

Han krälar och ålar och rullar prick överallt nu! Jag tror Chloe var ganska precis 9 månader när hon började krypa. Vi får se om Nate ens kommer att krypa på knä eller om han kör på ålandet tills han går. Är det inte kul hur olika barn väljer att ta sig fram!?! Hur har era barn gjort? 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
Angelica

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats