Det är svårt att räcka till. Svårt att vara tjidtjie till en 3.5-åring och en 1-åring. En 3.5-åring som förvisso är så förstående som en 3.5-åring kan bli, men som ibland bara vill bygga sin tågbana i fred. Utan en Vielle som förstör och lyfter bort tågen och kastar tågrälsar så långt bort hans små armar kan. Ibland får han så lov att vara med, såklart, man måste kunna leka allihopa. Så jag och Chloe bygger och han river och jag säger nej Nate och bygger snabbt upp det innan Chloes tåg kör rakt ner på marken. Ibland får han riva bäst han vill och jag lovar Chloe att vi ska leka med tågbanan när Vielle har somnat istället, vill hon leka utan Nate – får det bli när han inte är med oss.
Tyvärr sover han ju mindre och mindre på dagarna så stunderna när det är bara jag och Chloe är inte långa. Jag har försökt att låta henne leka i sängen dit Nate inte når – nådde, för nu klättrar han lätt upp precis överallt i hela huset. Och Chloe vill inte vara ensam i ett annat rum, så det går bort.
Att stoppa honom i en låda fungerade bara en stund.
Har ni några tips? Detta är ju såklart stunder när jag är ensam med barnen. Kan vi dela upp oss är detta inget problem såklart, utan det är på vardagarna. När jag är ensam med båda barnen och tvingas leka bebis-lekar och barn-lekar samtidigt. Svårt! Svårt att räcka till, svårt att vara förälder. Överlag antar jag.
Say it out loud