I Frankfurt gjorde vi faktiskt inte så mycket speciellt. Vi strosade omkring i solen (jo för mest var det sol), höll varandra i handen och njöt av att vara på semester tillsammans i ”vår” stad. För ganska precis ett år sedan var vi i Frankfurt tillsammans och när C åkte hem en vecka innan mig misstänkte jag redan att jag hade ett extra hjärta pickande i min kropp. Det var fint att komma tillbaka nu med vår bebis. Vår lilla flicka som inte hade funnits om vi inte hade möts på en irländsk pub i den tyska staden som blivit en av mina hemstäder. Som tur är så hittade vi varandra, min fästman och jag, och kunde skapa det finaste två människor kan skapa tillsammans.
Say it out loud