Eftersom vår dotter ogillar att ligga ner helt med sig själv så blir det inte så många barnvagnspromomenader utan mer bärselepromenader. Hon skriker som besatt när hon tvingas ligga i barnvagnen och ingen blir nöjd utav det. Idag tänkte jag dock försöka igen, och la ner en nöjd, mätt, glad och lite lagom trött bebis i vagnen. Efter 20 minuters rullande, skumpande och sjungande (och grinande från hennes sida) så SOMNADE HON! Jag blev så glad att jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Jag fick 40 minuters lugnt promenerande med barnvagnen innan hon vaknade och ville komma upp. Då var vi nästan hemma så de sista metrarna fick hon skrika.
Jag vet att inte alla barn gillar barnvagnar och just vår dotter sover bäst nära, nära mig. Så jag antar att detta kan ha varit en engångsföreteelse men jag tänker fortsätta försöka. Bilstolen sover hon bättre i så det kan ju bli bättre när vi byter till sittdelen. Men tills dess får hon stå ut en stund i liggdelen och jag får se till att alltid ha bärselen med mig och räkna med att få plocka upp henne. Och bespara mig alla ”vad konstigt alla bebisar gillar väl barnvagnen” för nej det är inte så. Hon är varken konstig eller bortskämd. Bebisar kan nämligen inte vara bortskämda, för mycket närhet finns det inget som heter.
Say it out loud