Sápmi – Sverige – Irland

Fredagen den sista september vaknade jag tidigt som vanligt och från den stunden var det fullt ös. Jag fyllde tårtan med fyllningar (passionsmousse och mjölkchokladmousse), såg till att Chloe var omhändertagen och sen åkte jag upp med prick allt till fjällstationen. Där ställde jag alla dekorationer och flaskor och program och plastglas och torkat renkött på platser där de sedan lätt skulle kunna gå ut till sin rätta plats på lördagen och sen åkte jag och hämtade min fästman, lämnade Chloe hos sin maadteraahka (min mormor) och gick till kapellet där min prästfamilj väntade på oss. Fina prästfamiljen som åker land och rike för att jag får barn och gifter mig och har fått för mig att jag omöjligt kan göra det utan dom. När vi hade gått igenom hela lördagens ceremoni åkte vi i samlad tropp upp till fjällstationen där det skulle bli middag – rehearsal dinner på engelska. Jag och min fästman bytte om och sen gick vi ner och fick träffa och kramas på halva gästlistan innan vi satte oss och åt en underbar lax med massa tillbehör. Det var fint att se våra vänner och släktingar droppa in en efter en och runt 11-tiden smet jag och Ciaran upp på vårt rum där vår dotter redan låg och sov i den stora dubbelsängen. Jag tvättade ansiktet och tackade min lyckliga stjärna för att jag lyckats ta mig upp på rummet i lagom tid med endast två glas vin i kroppen. Jag hade pratat med varenda en som var involverad i lördagens planer, och nu borde alla veta vad dom ska göra nästa dag så att jag kan slappna av och bara vara brud! Jag kröp ner mellan min dotter och min fästman – för sista gången. Nästa gång jag gick och la mig skulle det vara bredvid min man. Så himla fint det kändes, min lilla familj i samma säng dagen innan vi gifter oss. Jag, Ciaran och Chloe.