Jag kör en liten paus i Bröllopsbloggandet ikväll. Mest för att det händer så mycket annat också, eller händer, men Chloe växer en centimeter per dag och jag vill hinna fånga upp det! Hon är ju faktiskt snart 1,5 år och idag var det så otroligt tydligt vilken stor liten person hon faktiskt är. Hon lärde sig två nya tecken innan vi ens hunnit kliva upp ur sängen! Jag har ju börjat lära henne lite teckenspråk, som stöd eftersom hon förmodligen (då hon blir nästintill tre-språkig) kommer ta längre tid på sig att prata än barn med ett språk. Utöver det så är det praktiskt med tanke på att Ciaran inte förstår svenska och på det här sättet kan han och jag förstå vad hon säger trots att vi har olika hemspråk.
Chloe kan teckna:
- Hund
- Katt
- Häst (favoriten, hon ser hästar överallt)
- Fågel
- Flygplan
- Bil
- Stjärna
- Mat/äta
- Sova
- Tack
- Slut
- Får
- Gris
De två sista orden var de hon lärde sig teckna imorse när vi läste hennes favoritbok (bilderbok med djurbarn). Nu försöker jag få in kissa, bajsa och vatten och annars bara rabblar vi på. Jag märker att hon tycker det är skönt att bli förstådd, som när hon gör ljudet ”nnnnnnNNNnnnNN” och menar att hon vill ha vatten och får det. Eller när hon säger ”titta” (det enda ordet hon säger) och vi kollar åt det håll hon kollar åt. Inte ett ord har annars kommit ur hennes mun, eller jo, hon pratar hela tiden KONSTANT men vi förstår inte ett enda ord.
Hon har en sån stark vilja nu också. Hon kan bli skitsur om hon inte får som hon vill (vilket hon ändå oftast får så länge det inte är farligt eller olämpligt) eller inte får loss duplo-klossarna från varandra. Det senaste hon gör är att hämta bok efter bok och vill sitta i mitt knä och lyssna på (en väldigt snabbspolad) saga. Det har jag längtat efter och nu har jag kunnat föra in läsning vid nattningen! Sen klättrar hon på allt. Exakt allt ska hon upp på, och det gör hennes far lika nervös som ett sto (dom är rätt nervösa av sig va?). Dörrar ska stängas helst innan vi ens hunnit ut och för att sova (vilket hon fortfarande endast gör om hon är helt med på noterna) så ska jag sitta bredvid hennes säng med min hästsvans i hennes lilla näve. Så vi gör som hon vill, jag får nackspärr men får åtminstone sova en stund utan hennes mage mot mitt ansikte på natten (för från kl 2 vill hon sova i vår säng, helst på mitt huvud). Jag väljer mina strider och Chloe har lärt mig att släppa lite på den kontroll jag tänkt att man ska ha som förälder. Det som funkar för oss – är rätt för oss. Och vi mår bra av ruckbara rutiner, spontanitet, kladd vid matbordet och att vara hemma med varandra. Hon får hänga med mig helt enkelt, och det tror jag att hon mår allra bäst av.
Mitt lilla hemmabarn, jag är så glad att jag har möjlighet att själv få ta hand om mitt barn hela dagarna.
Say it out loud