Nej idag är en sån där konstig eftermiddag. Lunchen blev sen, vi har inte hunnit städa (’en vad är det för mening medan barnen är vakna. Det blir ju stökigt lika snabbt igen) och Nate har bara power-napat och skrikit där emellan. Nu får jag inte lägga ner honom vilket är sjukt irriterande eftersom jag såg fram emot att laga schnitzel till middag. Då låser det sig för mig. Trots att Ciaran ger mig flera andra alternativ till hur vi ska få mat på bordet så blir jag helt paralyserad och kan inte besluta något.
Men så skickade jag Ciaran och Chloe in i köket där dom nu håller på att städa upp och jag erkände mig besegrad och satte mig i soffan med en sovande bebis i famnen. Och plötsligt kom jag på att vi har kvar köttfärssås i kylskåpet som Chloe kan få till middag (för hon måste äta om senast 20 minuter) och så kan jag och Ciaran äta schnitzel lite senare istället. Så nu kan jag andas ut och njuta av min lilla bebis i famnen istället för att känns mig stressad. Han kommer ju att vakna snart nog och då kan jag laga mat och plocka undan leksaker och allt jag ”måste” göra. När barnen sover ska jag yoga och sen lägga mig och läsa på soffan. Det låter väl som en härlig kväll!
Ibland behövs det bara lite andrum för att spärren ska släppa.
Vi hann ut på promenad i förmiddags innan regnet började vräka ner igen. Chloe blev trött och fick sitta i vår Lenny Lamb en bit.
Say it out loud