Igår var det äntligen dags. Anledningen (ja i alla fall huvudanledningen, jag hoppas hon också ville hälsa på mig) till att Maja ens var här och det vi har väntat på i över 10 månader (ja, korrekt, jag har alltså hunnit få dubbelt så många barn på den tiden jag har väntar på att få gå på denna konserten):
Ed Sheeran i Galway!
Så här förväntansfulla var vi när vi hade kört en timme från Shannon, hittar parkering, ätit mat, tagit oss in till våra platser i arenan och sjungit lite till Anne Marie som var ett av förbanden (och väldigt bra och gullig):
Sen såg det ut så här där vi satt:
Och efter någon timme, massa sång, dans, skrik och skratt (och en snabb orosrynka när två tjejer i tonåren skrek låttexterna ord för ord rakt in i våra öron så vi inte ens hörde Eds röst) såg det ut såhär:
Det var en riktigt härlig konsert. Han har sjukt bra låtar, är grym på gitarr och att stå på scenen helt ensam och göra det han gör är beundransvärt. Jag älskar hans låtar och det var så härligt att sitta under bar himmel i försommarvärmen och (efter att tonårstjejerna mitt i konserten försvunnit) få lyssna på Ed Sheerans härliga stämma.
Och jublet när han tog in 4 spelemän som hjälpte honom att spela Galway Girl var öronbedövande.
Så härlig kväll. Tack Ed. Och tack Maja som kom och gjorde mig sällskap. Den kvällen kommer jag leva på länge.
Say it out loud