Ikväll fick jag äntligen tid att flytta om madrasserna i vårt hus. Barnen har ju sovit lite här och där hittills, alltså där det har funkat bäst för stunden, men nu kände jag att det var dags för en förändring. Ut åkte madrassen som vi haft i barnens rum (en 1.40) och så tog jag de enkel-madrasser som vi hade i vår säng innan vi köpte en ny madrass och ställde in istället. Så nu har barnen en varsin säng i sitt egna mysiga sovrum. Dom var så pepp och vi gjorde det fint med nattlampa och en ny matta (jag har beställt nya sängkläder till båda barnen också men de har inte hunnit komma) och sen körde vi pyjamas-race och efter en knapp halvtimme sov dom. Nate har vaknat till en gång sen dess men han behövde bara få hjälp att hitta sin napp (note to self; strössla hans säng med nappar) och nu har jag kunnat städa upp i vårt sovrum och jag ligger nu och bloggar från min egna säng! Jag tänker läsa en bok ikväll innan jag ska sova, det har jag längtat efter.
Det ska upp nya gardiner och lite posters och nya lakan och sängramar i sinom tid. Men en sak i taget!
Vi får se hur det går, jag förväntar mig att jag kommer ha två små gullapor inne i min säng inom några timmar. Men det längtar jag nästan efter nu, när jag får en liten paus. Efter små varma händer på mins kinder, en gosig fot i magen. Det är lustigt det där, hur man kan längta efter något som man blivit tokig på. Hur ska det gå när dom är så stora att vi inte ens får natta dom överhuvudtaget?! Oh jeez.
Fina, lilla gullmunk med sin ”goingoin”.
Förövrigt har jag lite ångest över att det snart är dags att åka till Sverige. Förstå mig inte fel, jag älskar att vi snart åker och ska få sommarlov och gå på bröllop och hänga med vår fina familj. Men jag har ångest över att vi ska vara borta i nästan 3 månader och jag saknar redan mitt hus! Det kommer bli tufft att vara borta så länge, men det blir ju så i år eftersom vi har ett bröllop redan 1/6 (min bonussysters) och ett annat den 17/8 (en barndomsvän) och att flyga hit och dit emellan är inte helt optimalt. Så det blir såklart bra och Ciaran kommer hela juli och semestrar med oss och vi ska få låna min aahkas (mormors) husvagn så vi har ett eget litet boende så det blir bra. Men också lite jobbigt, såklart. Som livet ju är. Alla dessa beslut som måste fattas som vuxen och förälder alltså. pust.
Tycker det låter sunt att du känner så, det är ju ändå mycket bakom det där med ”borta bra, men hemma bäst”. Klart det är vemodigt att lämna sitt hem så långe 🙁
Ja men eller hur! Det stämmer verkligen.