Idag har vi fortsatt vår sega upp-piffning av huset. Vilket betyder att en av oss (jag) tar hand om Chloe medan den andra (Ciaran) målar och lägger golv och klipper gräs och slänger sopor. Så jag och Chloe la pussel och byggde torn och efter lunch tog vi bilen ut på uppdrag. Det är ju grejer som Chloe inte får röra prick överallt i huset just nu, så det enklaste är att helt enkelt försvinna ut ur huset. Så vi åkte och handlade åt Vanessa som är sjuk och när vi varit där med grejerna fortsatte vi till lekplatsen där vi först slängde flaskor och burkar (inte på lekplatsen utan på återvinningen bredvid) och sen röjde vi loss en timme.
Det är verkligen vår nu och när solen tittade fram var det verkligen varmt, men det är den där tiden som är så lurig och när solen går i moln blir det kyligt och alla blir förkylda. I alla fall sprang Chloe omkring och var allmänt lycklig och tillslut fick jag in henne i bilen igen och lyckades ta mig hem. Det är lite tyngre att vara ute med Chloe nu. Jag skulle behöva sitta ner mer än jag kan och det är svårt att lyfta och bära och hjälpa henne på samma sätt som förut. Tur nog (eller otur nog.. beroende på hur man ser det) så har vi en orädd tvååring som ”kan själv” och hon löser både trappor och stegar och höga rutschkanor helt själv. Det enda som är hjärtstoppande är när hon rusar genom hela lekplatsen med ansiktet nedåt och inte ser gungor och andra barn som kommer i hennes väg. En hjälm kanske vore nåt.. Eller löplina. Det är lite en på två.
Say it out loud