Idag tog jag tjuren vid hornen och packade ihop barnen i dubbelvagnen och gick bort till vår GP (husläkare). Vi har länge behövt gå dit för att förnya recept, men jag har skjutit upp det. Eftersom det inte går att boka tid och man alltså måste vänta minst en timme har jag dragit mig för att släpa med barnen dit. Idag sken solen och barnen var på bra humör och jag kände bara att nu bara gör vi det så vi gick dit. Skrev in oss och sen lekte vi utomhus i över en halvtimme – tack och lov att det var fint väder. Här finns nämligen inget härligt stort väntrum med barnleksaker i ett hörn. Så vi gå-tränade Nate, letade löv, fikade och kollade på männen som klippte gräs.
Tillslut gick vi in i väntrummet och läste om byggare Bob och sen blev vi äntligen inkallade. Väl där inne sa Chloe artigt hej till doktorn och stod sen och kollade på honom medan vi pratade och han skrev ut recept efter recept. Ingen break down inga tårar inget gnäll (från Chloe alltså. Eller ja, läkaren skötte sig utmärkt han med) så när vi kom ut och jag fick ner barnen i vagnen igen lovade jag Chloe en klubba innan vi skulle in på apoteket.
Sådana här stunder känner jag ändå att I got this. We got this. Jag och barnen är ett jäkla bra team när vi måste. Chloe är vild och energisk men när det väl gäller steppar hon upp och den där lilla ettåringen är inte så pjåkig för en ettåring. Så, en eftermiddag som försvann för att vi var tvungna att gå till läkaren blev riktigt jäkla fin. Tack vare dom där kidsen vi har.
Och lite jag. För att jag höll mig samman och inte tillät mig att bryta ihop. Vill ändå säga det. Bra jobbat team Renhuvud!
Say it out loud