Sápmi – Sverige – Irland

Hemmahelg! Eller ja, det är inte så ofta vi har en borta-helg (förutom de där 13 helgerna vi var i Sverige i somras that is) men i helgen var det bara jag och barnen! Ciaran har varit (är fortfarande) på svensexa i Prag så jag och barnen har roat oss själva. I fredags hade vi tre vänner med tillhörande mammor på besök, perfekt då jag genast fick lust att städa huset och trots stöket våra fem barn lämnade efter sig så var det ett väldigt mysigt, välkommet stök som jag faktiskt fick barnen att hjälpa till att städa upp när alla gått hem! Nate är vanligtvis med på städ-tåget men Chloe är hal som en ål när det kommer till att städa. Nå, vi kämpar på med den biten.

Igår var vi hemma och gosade runt ett tag innan vi åkte till leksaksaffären och köpte en present till barnens kompis Max som vi skulle iväg och fira på eftermiddagen. Chloe hade sparat ihop lite pengar så hon köpte en barbie-sjöjungfru som hon har längtat efter, vilket kändes fint. Jag försöker att hitta någon bra balans i viljan att vilja ge sina barn prick allt dom vill ha och realiteten i att så fungerar inte livet. Den här gången betalade Chloe halva barbien medan Nate helt enkelt fick välja en valfri bil (i en ok prisklass vi är ju inte rika direkt haha). Det blev ändå bra och dom blev glada och har lekt med sakerna hela helgen. Hur gör ni med barn och leksaker/få saker? Tycker det är en svår balansgång ibland.

På eftermiddagen åkte vi på kalas i en gympasal med hoppborg och där blev Nate slöare och slöare och när Chloe fått i sig sin vikt i socker (också en annan diskussion. hur gör ni med barn och socker? Chloe reagerar ju väldigt starkt när hon får i sig socker och vi försöker minimera det men just kalas känns som en sån gång vi bara får släppa det och ta smällen) åkte vi hem. Sen dess har Nate varit däckad i feber och med febern kommer hostan (pga hans astma) och med hostan kommer kräkset. Så jag har gått mellan barn, gett medicin och vatten, bytt sängkläder och tvättat handdukar och försökt vara kramig med Nate samtidigt som Chloe behöver göra mer än att kolla på Peppa Pig hela dagarna. Svårt när man bara är en vuxen men alltså det har ju gått det också. Vi har varit ute när Nate sovit middag, lekt när febern har gått ner och kollat på film när Nate varit varm som en kamin. Chloe har ärligt varit underbar i helgen. En annan grej som visade sig vara k a n o n var att jag råkade köpa en slags pyssel-box som jag gav barnen när de var som mest uttråkade nu i eftermiddags. Båda barnen blev så glada och lekte loss över en timme, vilket gjorde att jag hann laga middag! Det är något jag ska göra framöver – bunkra upp med pyssel och små leksaker jag kan ge barnen i krissituationer. Risken finns att jag kan tycka det är en krissituation varje dag dock.. Får eventuellt fundera lite på det där.

Så här är vi nu. Barnen sover, jag har precis gett Nate en omgång till med astmamedicinen. Chloe sover själv i sin säng och gör förhoppningsvis det hela natten (vi peppar henne med klistermärken just nu för att få henne att sova i sin säng hela natten. Hon får såklart komma in till oss om hon vill, men det börjar bli trångt och vi tänkte prova heja på henne och se hur det går i alla fall!) . Jag har tränat lite (ovanligt JAG VET men jag var också lite rastlös efter vår rätt så stillasittande dag) och ska nu dricka upp mitt te och gå och sova. Jag har börjat dricka ört-te på kvällarna, tyckte det smakade halm förut men det är väldigt gott ju!

Så där ja, inlägget med flest parenteser någonsin och flest frågor och JA jag försöker skynda mig lite med bloggandet för jag vill dricka mitt te och kolla på Tiny House Nation innan nåt barn vaknar och vill mig nåt. Men även har jag massor jag vill skriva om? Kanske får försöka få  till lite fler inlägg än ett varannan vecka framöver. Jag vill ju prata om barnen, mer om sovandet och om vad vi ska göra i barnens rum. Att vi ska till Dublin över dagen på torsdag, det där med barn och belöningar och att vi bestämt oss för att stanna hemma i jul och det faktum att jag för första gången inte har något besök inplanerat. Okej men vi kanske hörs imorgon igen helt enkelt, om vi har tur!