Hej hej hej. Igen. Dagen har gått i ett och jag får blogga från sovrummets mörker igen. Jag har en bok skriven av Nora Roberts i lurarna och en sovande ettåring bredvid mig. Vi har haft en fin, men intensiv, dag. Trots att vi bara har varit hemma så har vi varit så uppe i varandra på något sätt. Så, närvarande. Vi har hunnit med så mycket, men samtidigt tagit det väldigt lugnt. Det är konstigt det där, hur vissa dagar känns som att de susar förbi medan andra aldrig tar slut. Just nu är jag inne i en period där allting går alldeles för fort. Dagarna rusar förbi och helgerna avlöser varandra.
Men idag var det. Solen sken och på morgonen hade vi pyjamasparty och lekte i lekrummet. Vi har lekt med lera och varit ute i trädgården. Målat naglarna, gungat, sett på film, lekt med tågbanan och kokat massa köttfärs. Jag hann inte sitta ner en sekund, så att få lägga sig i soffan med en skiva vitlöksbröd och få prata om livet med Marika var underbart. Snart kommer hon hit. Det är så härligt att ha syskon. Jag är så otroligt glad att mina barn har varandra. Idag fick jag en glimt av hur det kommer att vara om kanske ett år. Att dom kan leka med varandra utan att bråka. Nate som förstod snabbt att det inte var okej att riva sönder tågbanan utan kunde, när Chloe hade visat honom hur, köra tåget upp och ner för tågrälsen. Han satt inte i vägen, förstörde inte leken, och Chloe bråkade inte på honom och försökte lyfta in honom i ett annat rum. Det var härliga minutrar….!
Vi kör ett bildregn från idag. Det känns fint att de bilder jag tar på vår vardag kommer att finnas här i bloggen i flera år framöver. Sparade.
Say it out loud