Nate sover och Chloe är snart nere för räkning hon också. Jag sitter på heltäckningsmattan i hallen utanför hennes rum och väntar på att hon ska somna. Nate slocknade redan 18.20, han blev nämligen väckt av den jädra skit-idiot glassbilen från sin vila så han har haft det kämpigt i eftermiddag.
Vi har haft det lite kämpigt hela familjen idag. Ciaran är sjuk och även Chloe och Nate har rosslat och snorat och hostat så astma-inhalatorn har gått varm idag. Jag är inte helt pigg heller men det spelade ingen roll. Jag har alltså försökt underhålla och ta hand om halv-sjuka barn hela dagen. När Nate sov åkte jag och Chloe och handlade och sen till lekplatsen så hon fick springa av sig. Hon blir verkligen helt galen om hon inte får röra på sig tillräckligt så det är ett måste att hon får vara utomhus så mycket det bara går. Det är jobbigt början är förkyld och hennes astma kommer smygande så fort hon anstränger sig. Det är nämligen så svårt att få Chloe att ta det lugnt. Nästintill omöjligt.
Resten av dagen har vi lagt pussel och gungat och promenerat och tillslut satte jag mig bara på golvet så fick dom kravla omkring på mig bäst dom ville. För det var det dom helst ville göra idag – vara uppepå mig.
Men nu sover dom och imorgon är en ny dag och jag har, trots trötthet och sjukdom och gnälliga barn lyckats göra matlådor och städa undan i köket. Så nu kan jag med gott samvete lägga mig raklång i soffan och kolla på The Walking Dead och äta chokladbollar. Så får det bli.
Say it out loud