Jag är fortfarande helt överväldigad. Över all uppvaktning, alla hälsningar, presenter, fina ord och överraskningar som jag har fått hela helgen. Jag kommer behöva dela upp bloggandet i flera delar, eftersom en helg som denna inte går att beskriva med några få meningar och bilder.
Just nu sitter jag i sängen bredvid Chloe som har fått någon magsjuke-bacill. Nate är inte heller pigg och allt har gått lite på sparlåga idag efter den intensiva helgen. Så jag tänkte börja med att berätta om överraskning nummer 1 som jag blev varse om runt lunchtid på min födelsedag i torsdags. Efter en lugn förmiddag ringde tjidtjie (mamma) på FaceTime och sjöng för mig. Jag såg att hon var utomhus och att det var full rörelse runt henne så jag tackade och frågade vars tusan hon var någonstans. Hon vred kameran och jag fick syn på en skylt bakom henne.
Dublin AirPort
Skojar du med mig! Jag skrek rakt ut när jag förstod att hon på allvar stod på flygplatsen i Dublin. Jag hade ingen aning och blev så sjukt lurad och överraskad att jag var helt skakig i flera timmar efteråt. Vilken fantastisk trettioårspresent! Vilken fantastisk tjidtjie!
När hon sen kom hem till mig och överräckte en av de finaste presenterna någonsin var jag helt överväldigad.
En tjohpe (mössa) till gaptan (dräkten)! Som vuxen och gift kvinna måste jag ju för tusan ha en mössa till dräkten. Så det fixade hon, min fantastiska mor. (Det är Laila Wilks som har sytt den. Fantastiskt arbete)
Att hon sen hela helgen har lagat mat inför festen, städat, fixat och lekt med mina barn (och kramats och torkat och bytt sängkläder när det äldsta barnet kräktes ner hela sängen 3 gånger under festen…) är också en bonus. Alla borde få ha sin mamma hos sig när dom fyller år.
Tack tjidtjie för att du kom och överraskade mig på min födelsedag. Det kommer jag aldrig att glömma.
Say it out loud