Sápmi – Sverige – Irland

Åh vilken dag. Jag hade hoppats att Nate skulle somna i sin säng ikväll så jag fick tid att skriva lite i bloggen, men han är så förkyld stackarn att han inte går att lägga ner alls. Så jag sitter här i soffan, kollar på The Crown och hör Chloe hosta från övervåningen. Stackars, förkylda barn. Nate kämpar med att andas samtidigt som han vill suga på nappen och Chloe hostade upp en potatis för några timmar sedan. Det känns som att det kan komma att bli en lång natt helt enkelt. Som tur är fick jag sova en stund när Nate sov sin eftermiddags-lur så jag är inte helt slut än i alla fall!

För ja nu börjar vi få in någon slags rutin hos unge herr Nathan. Han brukar vakna vid 06.30, då har han redan ammat hela morgonen och är nöjd och glad. 8.30 brukar han sova igen, mellan 1-1.5h och sen är han vaken runt 2-2.5h och då sover han igen en timme eller två. Sen har han en vaken-stund på 2-2.5h och så tar han en tupplur igen på eftermiddagen för att orka 2 till innan han går och sover vid 06.30-07.00. Han pallar alltså runt 2h, lite mer, innan han vill sova. Och som han sover (i vanliga fall). Jag kan liksom sova honom på tre minuter och sen lägga ner honom! det är helt fantastiskt om ni frågar mig. När han sover har jag alltså ungefär en timme på mig att ta hand om och umgås med mitt stora barn.

Idag har vi tex målat trolldeg, lekt i hennes kök och spelat fotboll. Det är skönt att vi fått in någon slags rutin i vår vardag nu. Jag Ver när Chloe behöver äta, när Nate ska sova och däremellan kan jag planera rätt bra. Det enda knepiga är just att ta sig ut ur huset.. idag lyckades vi inte, eftersom Nate varit hängig som tusan. Men det är det sköna, vi måste sällan tvinga oss ut i världen. Vi kan liksom pussla på här hemma. Laga mat tillsammans, dansa, se på film och ha det rätt tråkigt emellanåt. Livet hörni. Det är rätt bra ändå, trots snoriga barn och alldeles för upphackad dålig sömn.

Jag försökte mig på havremjölk i kaffet imorse, jag dricker alldeles för mycket mjöl om ni frågar mig (ur miljösynpunkt). Men alltså nja, det var inte sp kul och gott kaffe är bannimej det enda jag har just nu som gör mig glad. Matmässigt alltså.