God morgon från soffan! Inatt har Chloe bökat värre än vanligt så det kommer bli en lugn dag helt enkelt. Vi får se om vi tom tar en tupplur senare, det beror på hur hon känns. Solen skiner iaf förhoppningsvis torkar tvätten jag hängde ut i onsdags och glömde plocka in som därför blev dyngblöt igår när det spöregnar hela dagen. Kanske måste jag gå ut och vrida ur kläderna innan de ens har en chans att torka.. haha.
Igår åkte vi och handlade när Ciaran kom hem men mitt i affären fick jag världens hugg i sidan av magen och kunde knappt stå upp. Så jag haltade mig ut ur affären och bort till en bänk för att vila. Det släppte när vi kom hem och jag fick lägga mig ner, men inte var det skönt inte. Det är lätt att bli lite orolig sådana gånger, trots att det är ”helt normalt” med det mesta när det kommer till graviditeter. Det är förmodligen lillen som håller på att fixera sig, när jag var hos läkaren i tisdags låg han nämligen rätt långt ner med huvudet (tack och lov jag orkar inte föda i säte tack). Jag vet att jag måste vila mer än jag gör, den här graviditeten är nämligen helt annorlunda jämför med förra. Jag har foglossning och är större och får ont när jag går/står för mycket. Jag har redan nu en hel del förvärkar och värk i ryg och livmoder emellanåt, så var det inte förra gången. Jag ska se om de har sådant stödbälte på Apoteket, kanske kan det hjälpa lite så jag åtminstone klarar av att gå i sommar.
Det är helt klart tungt nu. Med en tvååring som sover sådär (och beter sig som att hennes far är djävulen själv på nätterna..) och fortfarande är en liten tjej trots att hon är stor. Hon vill fortfarande buren och kramad och busad med och det samtidigt som jag också måste tvätta och städa och laga mat och bygga möbler. Jag längtar efter bebisen nu, av fler än en anledning. Men mest för att den här gången ve jag exakt vad som väntar mig. Den största kärleken i världen.
Say it out loud