Så sover dom, gullebarnen. Nate hade det lite tufft ikväll och Chloe var så väldigt storasysterlig och borstade tänderna och gick på toa och bäddade ner sig själv och nickade förnumstigt när jag sa att jag bara skulle lägga Nate och att hon fick lyssna på en ljudbok sålänge. En gång ropade hon och ville att jag skulle ligga bredvid henne men sen somnade hon helt själv i sin stora säng medan jag vyssjade och bar och försökte få Nate att i alla fall vara tyst en stund. Fina, älskade lilla Chloe som varvar med att vara alldeles stor och ställer in tallriken i diskmaskinen med att äta vanishpulver (det var ingen fara tack och lov men jag blev så rädd). Det märks att hon håller på att bli stor men fortfarande är liten och inte riktigt med när äldre barn vill leka kurragömma och kull med henne, men hon vill så gärna och springer omkring och är glad och lycklig och ramlar och reser sig och sen riktigt ser jag hur hon kämpar med sig själv när jag säger att det är dags att gå hem och hon egentligen inte vill.
Den här bilden säger rätt mycket om hur våra barn är. Vår stabila lilla pojke och så den energiska klätterapan.
Nu ska jag ta en kopp te och bara ta det lugnt en stund. Förmiddagen var kanon med besök i lekparken och vi var väldigt samspelta men sen ramlade Nate och skrapade upp hela pannan medan Chloe käkade tvättmedel och därifrån gick det bara utför, Haha ibland tänker jag att är det bara jag som har det så här men livet är väl precis det här! Upp och ner, glatt och ledsamt och skratt och tårar om vartannat. Livet. Vardagen. Fint ändå, att jag får vara med om det.
Hej! Du är verkligen inte ensam om att tänka så, jag gör det ofta ☺ Du skriver så fint om er vardag och det är roligt att följa dina fina barn – igenkänningsfaktorn är hög eftersom jag har en tjej snart 3 år och en kille som är 10 månader ☺ Skönt att läsa att man inte är ensam om kaoset ? Heja dig och ha en fin dag!
Åh TACK! Det är skönt att höra att man inte är ensam ja. Hihi. Kram!!