Nu ligger det en hel hög med paket och väntar på morgondagens födelsedagsbarn. Vår lilla flicka som imorgon blir två år. Två år och för varje dag blir hon större och större. Hon är ingen bebis längre, hon tar på sig stövlar själv och säger till när hon är hungrig och låter som alla djur som finns och låtsas-ringer sin kusin Emony och lyssnar när vi läser böcker och går på toa och borstar sitt hår. Hon har funnits i snart två år, och när hon somnade ikväll med sin hand invirad i mitt hår och benen ovanför täcket kunde jag inte slits blicken från henne. Vår underbara tjej som får mig att bli gråhårig och vilja säga upp mig lika ofta som hon gör mig tårögd över att jag får vara hennes Tjidtjie. Att jag varje dag får vakna bredvid henne, får små, små pussar och se på när hon utforskar världen. Hon är det bästa som hänt mig och jag kunde inte tänka mig att det skulle vara såhär fantastiskt, underbart, jobbigt och givande att vara någons Tjidtjie.
Imorgon ska hon få frukost på sängen och presenter och pannkakor och tårta och förmodligen en och annan tillsägning när hon gör saker hon inte får. Eftersom allt sånt hör till när man fyller två år.
Say it out loud