Idag har varit en riktig tråk-dag. Jag vet jag vet alla dagar kan inte vars London (som min man så fint sa när han väl kom hem ikväll). Vi hade som sagt noll planer, vilket oftast är härligt, men idag funkade det inte alls. Dagen tog liksom aldrig slut vad vi än gjorde? Just innan läggning kräktes Nate upp alla Nuggets jag gjort till middag och jag fick riva upp halva soffan och slänga in i tvättmaskinen (tack och lov för Ikea). Vi håller på och provocerar hans äggallergi och det går väldigt bra så jag gick hybris idag och tänkte att han var helt botad och jag honom lite för mycket ägg bara. Chloe var alldeles fin och kom springande in i köket där jag stod och plockade i diskmaskinen när han började kräkas. Sen bröt hon helt ihop av längtan till sin far (och trötthet) och grät hela resten av kvällen tills hon tillslut somnade mitt i en mening i vår säng. Hur gör familjer där ena föräldern är borta länge, länge? Det är tortyr när hon längtar efter Ciaran.
Nå, imorgon är en ny dag. Det ska spöregna och jag har fortsatt ingen bil så allt lär väl vara misär då också. Men man kan ju hoppas på bättre humör från allas sida.
Det kan ju inte vara London varje dag.
Ser ju otroligt mysigt ut på bild i alla fall. Det är lur det var tråkigt hela tiden. HAHA. Skoja, lite kul hade vi kanske. Svårt att minnas nu bara. Godnatt.
Har du läst boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Den är rätt känd men jag tänker utifrån känslor där så kan den vara ett tips :). Det är okej att vara ledsen. Den kanske går att lyssna på som ljudbok om ingen i Sverige kan skicka/leverera den till dig? 🙂
Jag har hört om den och har verkligen tänkt läsa den men inte kommit mig för än! Ska komma in den! Tack!