Vi måste kanske sluta baka var och varannan dag snart. Men det är ju så kul (och gott. Haha).
Och Chloesan växer flera centimeter när hon får rörs och hälla och diska. Och däremellan hämtar hon napp till Vielle när han grinar och vyssjar och gungar han i sittern. Sån himla fin storasyster är hon. Trots att hon också är liten och gråter krokodiltårar när hon inte får/kan vara med mig. Skriker rakt ut om Ciaran ska natta henne och sträcker ut sina armar mot mig när Vielle ammar och hon fått för sig att hon MÅSTE vara hos mig på stört. Men vi försöker ge henne tid och uppmärksamhet men också få henne att förstå att vi inte alltid kan leka med henne – att det går att leka själv också. Sakta men säkert kommer vi in i vårt nya familjeliv.
Say it out loud