Nytt år. Förra året hade jag ett mål och det var att göra 1000h utomhus. Det och resa.. det gick ju sådär med det sista, men med det första gick det ändå bra! Vi skramlade tillslut ihop 898h (jag vet vi föll på mållinjen till 900 nu sista veckan när Nate hamnade gips) och nu är det nytt år och nya tag. Men det är ungefär det enda som jag är pepp på just nu. Livet är på paus och det känns som groundhog day har pågått ett år, vilket det snart har. Om två månader att vi levt mer eller mindre i lock down i ett år. Det kanske inte är konstigt att jag känner mig deprimerad och trött på livet just nu.
Jag har faktiskt inget roligt att skriva just nu. Det får bli ett rätt deppigt första inlägg på 2021. Men jag har försökt göra snälla saker för mig själv (vin, glass & yoga) och nu ska jag gå och gosa ner mig hos min son som får sova i min säng så länge han är i gips. Det är enklast så. för ja, han hoppade ner från soffan samma dag som de haft julavslutning och vi fick spendera natten på akuten. Det är eventuellt en fraktur så han fick gips som vi ska åka och ta bort på måndag. Men med pojkarna som vi har i min familj så är jag noll procent förvånad.
På nyårsafton sov jag och barnen i vardagsrummet, vilket faktiskt var väldigt mycket mysigare än vad jag hade förväntat mig.
Say it out loud