Sápmi – Sverige – Irland

Jag sitter i soffan och lyssnar på Greta Thunbergs sommarprat. Det allra första sommarpratet för i år, och kanske kommer jag lyssna på fler sommarprat än jag brukar. Mycket för att listan är bra, men också för att få lite ordentlig sommarkänsla. Igår fick vi veta att vår flight den 4 juli är inställd och idag avbokade jag hela resan. Som det ser ut just nu måste man sitta i karantän i 14 dagar efter att ha varit utanför Irland och rest, vilket skulle gjort att OM vi tar oss iväg till Sverige och sen åker hem igen den 23 augusti så måste vi sitta hemma i karantän hela Chloe’s första skolvecka i livet. Så kan vi ju inte ha det, semester eller ej. Så som det ser ut just nu blir det ingen resa till Sverige för oss i år, men har vi tur lättar restriktionerna om några veckor och vi tar oss iväg en sväng innan hösten griper tag i oss. Kanske.

Men det vet vi inte idag, och jag förbereder mig mentalt för en sommar i Irland. Och det känns okej såklart, förutom den delen att jag saknar min Sverige-familj så otroligt mycket. Barnens alla kusiner de inte har träffat på snart ett år, mina systrar som är dom finaste i världen, min roliga lillebror. Föräldrar som tar hand om mig och älskar mina barn lika mycket som jag gör. Sådär som bara morföräldrar kan. Mina morföräldrar, mina aahkah som lagar mat och bäddar åt oss, fixar kaffe och dukar fram fika i tid och otid. Jag saknar mina vänner, mina underbara, smarta, snälla, vettiga tjejkompisar som jag tänkte dricka vin med och snacka skit med långt in i den myggiga sommarnatten. Dumt, att vi inte tar oss av ön just nu. Men vi ska nog reda ut det här ändå va. Vad är väl ett år i ens liv i det stora hela. Och medan sommaren rusar förbi får vi försöka göra det bästa av den situation vi är i.

Och som tur är bor vi i ett fint land och har bara 45 minuter ut till havet. Den här veckan har vi varit på stranden två gånger! Den första dagen var det skinande sol och jag kunde inte sluta säga högt hur härligt vi hade det. Jag och två andra mammor med sammanlagt 5 barn som sprang omkring i sanden och bara kom tillbaka till vår filt för att dricka vatten och äta köttbullar. Igår var det inte lika soligt men ändå otroligt härligt med frisk luft och ännu fler barn i omlopp. Hela stranden var uppgrävd när vi åkte hem 4 timmar senare (och två dinosaurier nedgrävda någonstans). Nu hoppas jag vi får fler soliga dagar så vi kan hänga massor på stranden och få lite semesterkänsla trots avsaknad av vårt sommarsverige. Tex planerar vi att åka och tälta senare i veckan, vi får se hur det går med det men vi försöker i alla fall att göra lite utflyktsplaner som inte innefattar alltför stora folksamlingar (hemligheten är att vara på stranden innan lunch tex och få bästa platsen för sen håller alla som kommer senare avstånd). Så lite strandhäng, camping, sena kvällar i trädgården med elden tänd i vår nya eldkorg är planen. Mycket glass, strunt i läggningstider och lata mornar med sommarlov på tv och frukost i soffan. Kanske lyckas vi skrapa ihop ett riktigt bra sommarlov här hemma ändå.

Men jag saknar min stor-familj nu.