Jag kan bli avundsjuk på rika personer. På människor som har pengar att göra allt dom önskar dig och lite till för. Resa till maldiverna och bo i en sån däe bungalow på pinnar i vattnet, ha en egen butler som kommer med drinkar och choklad och som leker med barnen när du vill läsa en bok. Dom som kan flyga första klass till New york och shoppa föe tiotusentals kronor utan att det märks på kontot.
Men allra mest avundsjuk är jag på dom som bor nära sin familj och sina vänner. Dom som kan ta en promenad hem till sina föräldrar, lämna barnen och gå på bio med några vänne. Eller de som i alla fall kan ta bilen hem till sin syster över helgen. Baka kanor och gå på badhus med hela barnaskaran. Dricka vin vid köksbordet när dom somnat tillsammans i dubbelsängen. Baka scones till frukost och sen packa in barnen i bilen ocj åka hem igen, säga att ”vi ses nästa helg” och veta att det är sant. På dom som går och fikar spontant med två kompisar. Träffas i lekparken för att barnen ska få åka rutschkana tillsammans, ta med en extra kopp kaffe och dela på en chokladmuffins på en kall bänk medan barnen äter sand i sandlådan. Gud i himlen vad jag är avundsjuk på dom människorna. Speciellt en sån här dag när barnen bara grinar och gör saker de inte får. Då hade det varit fint att kunna stoppa in dom i bilen och åka hem till mina föräldrar och låta dom ta hand om sina barnbarn en stund..
Tänk om det här kunde vara vardag tex. Att hänga på stan med fina vänner var och varannan helg, inte once in a blue moon…
Örk ja. Håller med. ❤️