Angelica

Sápmi – Sverige – Irland

Annons

Min vän Vanessa. #teamvovoforever

Jag sitter utanför Bunratty Castle och vickar på en barnvagn medan resten av familjen är inne och kollar på slottet. Lillebror sover och jag sitter och läser bloggar på en bänk. Efter att ha läst min vän Vanessas blogg blir jag sittande och stirrar ut i luften. På den blå himlen. På träden som rör sig i vinden och på min sovande son som ännu inte träffat Vanessa. För vad som känns en evighet sedan och samtidigt alldeles nyss rämnade allt och min, och väldigt många andras, vardag förändrades för alltid. Vanessa, min fina, kloka, starka, snälla (och enda) vän här i Irland blev skjutsad i ilfart i en ambulans till sjukhuset i Cork. Varför? För att de hittade en tumör i hennes hjärna. Allting från den stunden när jag hade lagt på telefonen efter att ha pratat med Vanessa som låg där på en brits i en ambulans har varit surealistiskt. En hjärntumör? I min kompis huvud? Hon som två dagar tidigare varit hemma hos oss på grillfest. Som för två veckor sedan ordnade fiskedamm åt min dotter? Det kan inte vara sant. Sånt händer bara inte.

 

Men det hände. Det hände Vanessa. Nu är hon i Sverige, efter en hög operationer är hon fortfarande up and running. Och jag vet att hon kommer att klara det här. Eftersom det är Vanessa och inget annat alternativ finns. Snart får hon träffa min son, snart får vi sola i vår trädgård och äta mackor tillsammans framför tvn.

 

Men tills dess måste hon vara i Sverige. Där är vården fantastisk. Tack Sverige för att ni tar hand om en av de finaste människorna jag känner.

 

IMG_3590 IMG_3616

 

HÄR skriver Vanessa om sin resa.

Kommentarer
Angelica

Kommentera

Annons
stats