Den här bilden visar rätt bra hur vi har det om dagarna:
Chloe vill leka med lillebror, som fullkomligt avgudar sin storasyster men mest river och förstör om han släpps lös bland leksakerna. Gud så jag älskar dom två. Mina barn. Jag blir nästan gråtit när jag tänker på hur jag blev tokig när Nate vaknade och grät och grät och vägrade somna om förrän han (efter lång tid) fick amma sig till sömns igen. Hans små hickningar efter gråten. Hur jag sen smet ut och lämnade han i sängen. Tittade in på min stora dotter som låg och sov hoprullad som en liten boll i sin säng. Stora, lilla flickan som så gärna ville somna i min säng. Som inte fick det utan fick somna själv med en ljudbok och dörren öppen så hon kunde se mig som satt i trappan och djupandades.
Nu, när jag fått landa i soffan med ett glas vatten (så, så törstig) och en chokladboll så vill jag bara tvätta av mig foundationen som jag envisas med att smeta på för att känna mig piggare än jag är, och krypa ner mellan mina barn. Bära in Chloe i stora sängen och låta mina fina ungar få sova nära, nära mig. Medan dom vill. Medan dom är små och avgudar mig. Medan Chloe vill kramas och ge mig pussar i tid och otid. Medan Nate tycker att jag är universums centrum och skiner upp så fort jag kommer in i rummet.
Älskade barn. Jag hoppas att dom någon dag kommer förstå att jag gör mitt allra, allra bästa för att förtjäna deras villkorslösa kärlek.
Say it out loud