Nyss bytte jag blöja på Nate liggandes i mitt knä i bilen (sånt man gör) och när han skrattade till såg jag klart och tydligt att det var två framtänder på gång ut i världen. Inte så konstigt att han inte har varit på toppen-humör de senaste dagarna! Stackars unge. För annars är han en glad påg, vår pojke som snart är förbi 5 månader.
Han är stor och tung och stark och stabil. Drar storlek 74 i kläder och byter storlek varannan vecka som det känns just nu! Han snurrar runt på golvet både hit och dit och numera sträcker han sig efter saker och lyckas nästan alltid få tag i det han vill ha på första försöket. Han är otroligt kittlig – alltså jätte! Och när han skrattar kan man inte låta bli att bli alldeles varm i kroppen. Han har tuggat lite på en gurka och en brödkant och fått någon tesked med gröt och morotspuré, men ingenting kontinuerligt ännu, han ammar istället varannan timme (och kräks upp allt lika ofta).
Just nu är han väldigt mammig och vill bara vara med mig, och eftersom han är förkyld och skapar tänder så sover han på min arm så huvudet kommer upp lite. Och förutom att han har en skrikstund varje kväll sover han helt okej när han väl lyckas somna. Trots sina eksem, som blev bättre av salvan vi fick och sämre av den svenska torra luften, så är han mest på gott humör. På dagarna skrattar han och sover och äter och skrattar. Han är en glad kille, Nattis.
Glad och så otroligt gullig.
Say it out loud