Så har det gått 11 dagar. 11 hela dagar som tvåbarnsföräldar. Just nu känns det som att vi knappt hinner ur sängen innan det är dags att gå och lägga sig igen. Det är liksom sova – mata – leka – laga mat – sova – trösta – byta blöjor – laga mer mat – sova lite – underhålla – mata – natta – byta blöja – natta igen. Ja, you get the point. Dagarna går i ett och jag är glad att Ciaran är hemma med oss just nu. Det är nämligen svårt att plötsligt behöva räcka till åt TVÅ barn som båda behöver just mig. Ofta samtidigt. Men sakta börjar vi komma in i hur livet nu kommer se ut, och vi har trots allt dom finaste barnen i hela världen. En tvååring som plötsligt inte är ensambarn, men som älskar sin lillebror och pussar och kramar och är så försiktig försiktig med honom så jag blir alldeles tårögd. Som gråter lite när hon inte kan ligga PÅ mig när hon vaknar på natten men nickar förnumsigt och nöjer sig mig att hålla mig i handen medan hon försöker somna om. Det är mycket nytt och vi försöker alla komma på hur tusan vi ska göra för att vi alla ska vara glada och utvilade och snälla mot varandra. Men alltså, det går över förväntan. Jag mår förvånansvärt bra med tanke på att jag födde barn för 11 dagar sedan (jodå jag ska berätta om hur det gick till snart). Vielle sover mycket och äter jättebra och går upp i vikt som han ska och jag mår.. bra! Riktigt bra! Trött, såklart, men alltså jag har två friska barn som är så jäkla fina och jag är frisk och hel och mår bra! Det är jag otroligt tacksam för. Otroligt.
Imorgon ska Ciaran in och jobba en sväng mellan 7-15. Jag är glad att Linnea är här och kan hjälpa mig annars vette tusan när jag ska få tid till att ge Chloe frukost!
Mest ser det ut såhär. Tack och lov för Netflix!
Say it out loud