Imorgon får vi äntligen nycklarna till vårt nya hus och jag får se hur det ens ser ut! Haha, det är definitivt en lite märklig situation att flytta in i ett hus som man aldrig ens har sett insidan av. Men utsidan är fin och läget perfekt och trädgården stor så jag tänker att inuti kan man alltid fixa till i efterhand. Det vore värre om huset låg i ett dåligt område och var litet och fult. Det är svårare att göra något åt.
Så idag har vi pendlat mellan att bära golvplankor ned från vinden (Ciaran, jag vågar inte bära så tungt just nu) och packa ännu en flyttkartong (jag) och äta play-doh (Chloe). Vi alla har våra uppgifter och jag måste säga att Chloe är den ihärdigaste av oss alla tre. Så ihärdig att vi nu bannlyst play-doh tills hon förstår att det inte är tänkt att man ska äta leran. Åh så hon testar oss nu, vår lilla soon-to-be tvååring. Jag känner av att jag är gravid och inte har lika långt tålamod sen innan, men hoppas att hon överlever att jag är lite mer lätt-irriterad än i vanliga fall. Jag kan ju omöjligt vara den första föräldern som skrikigt på sitt barn när hon får tusende gången sakta stoppar lera i munnen medan hon sneglar på mig… Nåväl. Det händer väl en massa i hennes lilla värld också just nu. Tjidtjie är konstig och det är grejer överallt och ingen ordning alls. Snart, snart har vi flyttat allt och åkt på semester där vi bara kan bry oss om varandra och skita fullständigt i disk och städning och matlagning i nästan två veckor. Det är precis det vi behöver! Lagom till sommaren kanske vi kommit i fas igen, lagom tills att blir kastat omkull igen av en liten, liten bebis som ska komma och bo hos oss. Sen kör vi väl i två år till helt enkelt! 😉
Livet hörni, jag är så glad över hur allt har blivit!
Say it out loud