Angelica

Sápmi – Sverige – Irland

Annons

Natt 1. Och gardiner.

Nu undrar ni såklart hur det gick inatt! Inte så bra, men jag är fortfarande pepp och inställd på att detta inte är någon Quick-fix så det är lugnt. Chloe vaknade 23.30, 01.00, 02.30 och efter att jag hade lekt hela havet stormar fram till kl 5.20 när barnen båda ville ha mig samtidigt fick vi ge upp och göra morgon. Jag och Nate sov en timme till medan Ciaran och Chloe kollade på film på ipaden. Så, tidig morgon men det för ingenting. Vi har vår rutin idag och jag ska erkänna att det känns skönt att veta vad som kommer att hända under dagen – MEN! Också skönt att jag inte får panik om något hamnar efter. Som tex att morgonen började 5.20 istället för 7.00 och att Ciaran och Chloe kom hemifrån lekplatsen för lunch 12.30 istället för 12.00.

Jag har fått tips från hemsidan jag laddat hem programmet från att vi kan lägga Chloe 18.00 istället för 19.00 idag, eftersom hon vaknade så tidigt. Så då gör vi så, och hoppas på en bättre natt.

 

Just nu är vi mitt i efter-lunch-vilan och Chloe kollar på film medan jag håller på att sy upp våra vardagsrumsgardiner. Nate vaknade och ville ha mat så just nu vill jag ingen väcka honom så jag sitter kvar en stund. Sen måste v li handla, men jag tror vi gör det utan en övertrött tvååring den här gången #learnbyyourmistakes

 

D51312E6-24BA-462C-83C4-8C5149E101A3

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Nytt försök – ny rutin

Ni som hängt med ett tag är medvetna om vårt lilla.. problem när det kommer till vår dotter och sömn. Fram tills nu har det varit hanterbart, eller egentligen inte men fram till nu har jag inte varit tillräckligt knäckt för att verkligen göra något åt det. Vi har provat allt, jo, men nu har jag fått nog. Jag tror det är en blandning av att vi nu börjar landa i att ha en lillebror här hemma och att Chloe faktiskt har blivit större och känns redo att sova i egen säng nu. Jag har en del teorier till varför hon har varit i så stort behov av mig under nätterna, tex det faktum att hon under de första fem dagarna i sitt liv inte fick ligga hos mig under några längre stunder alls.

 

Men i alla fall så har jag laddat hem en del läsning från en brittisk hemsida och tagit allt som känns bra i magen och nu SKA vi klara det här! I slutet av allt kommer Chloe sova i sin egen säng – hela nätterna (ja jag tror det stod i det finstilta att det gäller att sikta mot stjärnorna). Jag är redo för att det inte kommer vända på en gång, och jag har en envis dotter så det kommer förmodligen ta lång tid innan hon är med på noterna. Men nu har jag bestämt mig och hennes envishet kommer ju någonstans ifrån..

steg 1 är att först införa en bättre rutin än den vi haft hittills. Så då gör vi det nu, det är frukost och mellis och lunch och vila (Chloe sover ju inte men vila och nedvarvning ska vi ha) och mellis och middag på speciella tidpunkter och sen är det nattning med samma saker varje kväll. Där ska vi sen i steg ett få henne att somna utan mig bredvid henne i sängen. Vi har piffat upp hennes rum så det är mysigt och vi har hängt en hel del där inne så hon faktiskt VILL lägga sig i sin säng. I vanliga fall läser jag en bok och säger sen godnatt – sätter på speldosan och ligger bredvid henne tills hon somnar. Ikväll satt jag istället på sängkanten (med en gruffande lillebror i bärselen eftersom Ciaran jobbar) och hon sa till mig EN gång att jag skulle lägga mig på kudden bredvid henne och när jag förklarade att det var sovdags och att jag skulle sitta kvar på sängkanten grät hon i exakt 3 sekunder och sen var hon tyst och accepterade läget. Och somnade.

Och sover än.

Så för att vara dag 1 är jag väldigt nöjd med hur det gick! Fina, stora tjejen som förstår allt jag säger och gör mig så stolt varenda dag.

Nu får vi se hur det går resten av veckan! Håll tummarna för oss, det vore skönt att slippa vara rädd att Nate ska väcka Chloe på nätterna, och det vore skönt om Chloe slapp vakna massa gånger varje natt också.. (inatt när hon vaknade hade hon kommit in i vårt rum och KITTLAT ciarans fot som hängde utanför sängen. Haha). Planen är alltså att hon ska kunna somna om själv när hon vaknar på nätterna, det är det vi siktar mot!

 

nu ska jag bara få Nate att somna också..

 

CE563721-B503-41DB-9927-68D0FBF7B2E4 B1ECCA7D-31A0-4897-BF6A-9FFA43802275

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Städning och röj och sortering. Var sak på sin plats för tusan!

Dom senaste två dagarna har Ciaran varit ledig så vi har tacklat huset, efter tre månader sv besök var det dags att storstäda. Ciaran nämnde även det idag, att vi faktiskt aldrig bott i huset helt renstädat. När vi flyttade in såg det ju ut som ett (ursäkta språket men) helvete, och ända sen dess har vi försökt få ordning på torpet. Målat, städat, lagt golv och bara försökT bo in oss. Sätta upp tavlor och hyllor och gardiner och däremellan fött ett barn. Haha, skämt åsido men det tar tid att bo in sig! Efter de här dagarna börjar det kännas rent i huset och vi börjar sakta men säkert hitta platser till allting. Det är långt kvar och jag vill bara få massa saker gjort men med två barn tar allting tio gånger så lång tid. Tex kom jag på igår att jag skulle sortera alla pysselsaker och målargrejer i tidningshållare men det har fortfarande inte skett. Idag lyckades jag dock iaf KÖPA dom så kanske får jag en stund över till det imorgon. Nåja, jag hann iaf duscha idag. Även om jag fick göra det tillsammans med Chloe.

14576412-18DB-49D7-AB0C-CDE918ED1A26 A16A09B1-0F4B-4AC5-A133-E5D336C9C279

Vi tog oss iaf tid att gå på en långpromenad i solen igår. Så härligt! Och varje dag MÅSTE vi ta oss ut en stund annars klättrar vår dotter på väggarna. Herregud vilken energi den ingen har…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

En vardag.

Jag vet jag vet, jag borde verkligen sova. Nu när Chloe sover och jag äntligen lyckats lägga ner Nate i babynestet. Men så vill jag bara säga hej. Skriva ner dagarna som rusar förbi. Det går snabbt, trots att vissa dagar känns oändliga. Idag har jag varit ensam med båda barnen hela dagen. Ciaran jobbade natt och kom hem klockan 8.00 (efter att jag varit orolig i 45 minuter. Han borde nämligen varit hemma 7.15 och jag hann föreställa mig hundra olika scenarion innan han satte nyckeln i dörren och trött berättade att han blivit fast med en prisoner på sjukhuset) – och jag har bestämt att vi har tv/iPad -detox (mer om det imorgon) här hemma så vi har spenderat hela dagen med att komma på saker att göra. Först bakade vi kanelbullar, dom godaste jag någonsin har ätit. Sen åt vi dom och lekte med Dockhuset. Vi hann med världens kortaste promenad i regnet också – våra paraplyn låg i bilen som Ciaran tagit för att hälsa på sin mamma.

 

Allt som allt har det varit en fin dag, trots spöregn och några smärre break downs. Chloe har börjat leka med små gubbar och bilar och tåg helt själv och jag kan fokusera på amning och blöjbytning när Nate är vaken och när han sover kan jag baka bullar och måla renar med mitt stora barn. Huset kanske inte blir städat och jag hinner varken gå på toa eller sitta ner under dagarna. Men Chloe äter och säger till när hon behöver kissa och vill ha kramar och dansar och pussar sin lillebror och dagarna är fina med henne. Med henne och hennes lillebror som knappt gör en flyga förnär. Fina dagar – och helt utmattande – så nu ska jag sova.

 

9C857884-33E9-4BAE-BE22-BA11212E185A 9D8DD065-C953-4CAB-B46E-5317177E8811 0FE3741B-51D6-433D-A893-A1A4B0B4C47F 69B3C0C6-8AE7-43CD-9CFD-48F421767BD7

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Skrikfest i Galway

Jag ligger i vår stora säng tillsammans med barnen. En liten pojke tätt intill och en stor flicka med långa ben på en kudde bredvid. Mina barn. Dom finaste ungarna som finns. Nu, efter en kväll med sovande barn, glass i soffan, en bra film och två systrar som flätar mitt hår och får mig att gråta av skratt – nu känns allting bra igen. Idag har varit en sån där dag där allting bara varit skrikit. Det började med att Chloe vaknade klockan 5. Det är helt enkelt omöjligt att vara en härlig Tjidtjie klockan 5 på morgonen.. sen har vi varit i Galway – vilket i sig var trevligt med härlig pub-lunch och strosande i solen. Men mindre trevligt eftersom tvååringen skrek hela vägen dit pga någon slags sko-lek som gick fel (och förmodligen pga att hon varit vaken sen 5 men vägrade sova). Nåja, Nate gör i alla fall inte en fluga förnär och jag hade två fina småsystrar som turades om att försöka göra Chloe glad. Kl 14.30 däckade hon tillslut. Sittandes rakt upp i vagnen – det har aldrig hänt förut. Då passade vi på att dricka en hink kaffe och äta en kaka och när Chloe vaknade 40 minuter senare var vi alla på bättre humör. Inte ens 40 minuters bilkö gjorde oss ledsna och när vi kom hem beställde vi pizza och åt tillsammans runt vårt stora bord i köket.

 

Det är bra härligt. Livet. Men jag äe ledsen över att Marika och Nathalie åker hem imorgon. Kl 11 måste vi köra dom till flygplatsen. Jag trorvi åker till en lekpark och köper med oss fika om det inte regnar. Antingen det eller så åker vi hem och grinar. Åh jag kommer sakna dom så. Det här är DET VÄRSTA med att inte bo ens i samma land som min familj. Jag vill bara skrika och stampa i golvet och ta hela min familj och flytta hem till aehtjie och kanske leva i vielles lada.

Men tills dess ligger jag här. Mellan mina två barn medan min man jobbar natt i polishuset. Det var här jag hamnade. Det är här jag ska vara.

 

0FB0A1E5-1C20-4FB4-8911-DD5F500AFC25

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats