Idag regnar det och är grått och trist. Jag och Chloe har städat vardagsrummet och sen har vi lagat pannkakor till lunch. Jag fick Flashbacks till när jag var nanny i Frankfurt. Herregud vad många pannkakor jag har stekt i mitt liv. Ett tag ville ett av mina nanny-barn endast äta pannkakor till lunch, så det blev pannkakor varje dag ett tag. Ska jag vara ärlig blev det mest pannkakor när det skulle lagas lunch till nanny-barnen. Vilket barn gillar inte pannkisar liksom! Det var även inte bara barnen som gillade dom, min dåvarande sambo Yvonne älskade också pannkakor så jag hann bli lite av ett proffs!
Hur många gånger har jag skrivit ordet pannkakor i detta inlägg tro? Haha, i alla fall blev det pannkakor idag och Chloe hjälpte till att hälla upp mjöl och mjölk och rörde runt och provsmakade så smeten var god. Sen torkade hon upp spillet med sin lilla trasa. Det är fint att ha en unge, en alldeles egen unge som vi skapar barndomsminnen åt just nu. Det känns fint. Fint och stort och viktigt. Så vi börjar med pannkakssmet på hela bänken och i ansiktet.
Say it out loud