Sjukstugan fortsätter här hemma. Barnen verkar mest gå om varandra i sjukdomen och idag är det Nate som kräktes upp frukosten. Igen. Igår var det Chloe som hade feber och hosta. Det är en härlig tid just nu. Jag börjar klättra på väggarna vilket resulterade att jag drog av överdraget på alla soffkuddarna igår och nu ser soffan ut som en stor säng inklädd i lakan. Barnen bygger med lego på golvet medan jag dricker kaffe och passar på att blogga lite. Dom stunderna, när dom faktiskt leker med varandra, är dom finaste jag vet. Jag tänker mycket på mig och min lillebror, hur roligt vi hade när vi var små. Det är exakt lika stor åldersskillnad mellan mig och Ejvin som mellan Chloe och Nate, och det är roligt att liksom få se hur det måste ha varit när vi var i samma ålder. Jag kan ju bara minnas när vi var lite äldre. Hur vi simmade i badkaret. ”Rymde” hemifrån och byggde en koja i Marikas liggdel i barnvagnen. Lekte med lego, spelade spel (som jag var tvungen att låta han vinna ibland eftersom han var en sån dålig förlorare) och kollade på disneyfilmer.
Det är fint med en lillebror helt enkelt. Och extra fint att nu även min lillebror har fått en lillebror till sin dotter. Syskon. Fint. Speciellt när man är sjuk kanske och tvingas stanna hemma och inomhus. Bra med en kompis som man bor med liksom. På gott och ont, antar jag.
Say it out loud