Idag var det tillbaka till verkligheten. Ciaran började jobba klockan 7.00 och var borta när vi vaknade. Numera sover jag och barnen i en stor härlig hög i vår stora säng. Ja, en härlig hög äntligen. Eftersom barnen har funnit ut att närheten till deras kroppar duger bra och det gör att dom sover bättre än någonsin (jinxade jag det där nu tro?). Så vi vaknade i den där högen. Klädde på oss och gick ner och gjorde gröt, eftersom det är det vi äter på vardagarna. Klockan 8.45 stod vi utanför dörren med nedpackad matsäck, Nate i bärsele och kopplad hund. Nu är det kallt på morgonen, så vi hade mössa allihopa. Mössor som vi lämnade hemma när det var dags att hämta på förskolan kl 12.00.
Hem – lunch – 1 timmes vila för Nate och sen en stunds lek i trädgården medan jag samlade ihop allt som skulle med in till centrum. Jag tog dubbelvagnen idag, Chloe kändes trött och jag tänkte att det skulle göra henne gott att sitta stilla i vagnen en stund istället för att studsa upp och ner på ståbrädan. Det är ändå nästan 2km enkel väg från vårt hus till centrum och det är långt för en liten treåring. Så in till posten och sen gick vi förbi slaktaren och köpte med oss dagens middag, det blev grytbitar.
Väl hemma satte jag på potatis medan barnen roade sig i trädgården. Dom klättrade upp och ner för rutschkanan och skrattade högt när Nate gled ner på knäna. Jag fick plocka in dom tillslut och då lekte dom i lekhuset medan jag hackade lök och fräste kött i stekpannan. Tyvärr var klockan redan 17.00 vid det här laget och köttet blir ju godast om det får puttra länge, så jag kokade broccoli och slängde in några fiskpinnar i ugnen som vi åt istället. Men nu har vi middag till imorgon, det är ju härligt.
Efter middagen badade barnen och när dom sen låg nerbäddade bredvid varandra och var alldeles varma och mjuka och fnissiga så kunde jag inte låta bli att känna mig som världens lyckligaste människa.
Älsklingar.
Say it out loud