Idag försökte jag spela memory med Chloe medan Nate sov och Ciaran var och kollade på fotboll. Men alltså det var inte kul alls. Chloe fattade typ inte vad vi höll på med och stod mest och plockade kort hejvilt och sen vakande Nate och ville ”vara med” och tillslut var jag mer irriterad än glad så jag gav upp och brände upp korten.
Nej det sista hände inte men gudarna ska veta att jag börjar bli trött på att försöka göra saker med min dotter. Hon vill mest leka doktor eller ”gå ut garden” och om jag försöker ”tvinga” henne till att hitta på något själv att leka med så går hon bara efter mig som en liten svans och väntar på att jag ska göra nåt med henne. Försöker jag plocka fram en bok och läsa på dagtid så säger hon bestämt NO innan och stirrar förnärmat på mig och går nån annanstans. Det är tröttsamt att hon inte självmant kan leka med dockhuset eller i ikeaköket eller att hon, när hon väl färglägger, snabbt målar en färg över hela papperet och sen ropar ”FÄRDIG Chloe gå ut garden nu!”. Sen sätter hon på sig skorna och går ut och svingar sig i gungställningen och kastar boll med Jack och vattnar blommorna.
Kanske tyckte hon bara memory var skittråkigt. Kan man ju kanske ha överseende med…
Bara för att en del barn gillar att måla och spela memory så måste det inte vara nåt fel på dom barn som inte gör det. Antar jag.
Say it out loud