Nu har jag landat i soffan efter ännu en dag. Chloe somnade utan speciellt mycket bråk, och lillebror ligger och snusar i mitt knä. Min man ligger i andra änden av soffan och snarkar. Idag har vi varit inomhus prick hela dagen, vilket har varit segare än jag hade trott. Jag tänkte att det kanske kunde vara mysigt med lite stormväder till och med! Men nja, stormen Ophelia har inte imponerat nämnvärt på mig. Det har blåst som tusan, och mellan 13.00-16.00 var vi utan elektricitet – och alltså även utan kaffe. Vilket kändes sådär efter en natt där Chloe var vaken mellan 00.30-03.00, men vi har överlevt och lyckades tajma strömavbrottet med att precis ätit lunch när strömmen gick och lagom till middagen kom den tillbaka. Inga fallna träd, inga timmar utan el – inte ens en omkullblåst soptunna har vi utanför huset. Skönt såklart, att det inte var värre. Men lite besviken är jag ändå med tanke på hur upp-hypad den var. Orkanen. Som inte blev en orkan utan en storm.
Sen bakade vi chokladbollar och badade och nu kollar vi på jurrasic world men jag måste nog gå och lägga mig om en stund. Jag ska bara forsla upp ett litet barn och sen ladda för ännu en mardrömsnatt med det stora barnet. Som försöker så mycket hon bara kan att vara stor och duktig när hon egentligen bara vill sova mellan sina föräldrar och vira in sig i sin tjidtjies hår och vakna en gång varannan timme för att kolla så vi är kvar. Pust. En natt i taget. En natt i taget.
Say it out loud