Barnen ligger i sina sängar. Jag har missat Lets dance men får kolla senare på tv4play helt enkelt. Eftersom barnen oftast går och lägger sig just när det börjar och Ciaran jobbar ikväll så fick det bli så den här veckan.
Jag är trött. Otroligt trött. Barnen suger verkligen musten ur mig. Nate som lärt sig krypa och redan tycker det är tråkigt och numera vill klättra och resa sig upp. Chloe som är vild som en apunge och inte kan sitta still en enda sekund. Det är nästan så att jag börjar bli orolig… hon klättrar på allt och alla. Springer, hoppar, snurrar och kan inte sitta still ens när hon kollar på tv. Då hoppar hon upp och ner i soffan och klättrar på armstödet. Hon lyssnar inte, aldrig, och hon har inga gränser. Och innan ni säger det kommer bli bättre när hon börjar på förskolan så kan jag tala om att det har alltid varit såhär. Vi kan vara hemma en hel dag eller i lekparken och leka med sjuhundra ungar i timmar och hon är fortfarande i gasen när vi kommer hem. Springer ner sin lillebror, klättrar på väggarna. Nu, medan jag skriver detta ligger jag bredvid henne i sängen och hon rullar omkring. På mig, över mitt huvud, ner till fotändan… jag blir så matt och trött och lite ledsen över att jag inte längre vet vad jag ska göra. Har ni några tips? Trots att det känns som att vi har provat allt tar jag mer än gärna emot tips eller råd eller bara en klapp på axeln.. Jag har liksom kommit till en punkt när jag knappt vill ta med henne ut för att jag inte kan hantera henne. Igår sprang hon nästan rakt ut i den mest trafikerade korsningen här i Shannon.. och idag fick jag släpa in henne skrikandes från gården eftersom hon bestämt sig för att hon aldrig ville komma in igen.
Nu tror jag båda barnen sover och jag ska bädda ner mig i soffan och kolla på svensk tv och äta chokladbollar. Det är trots allt fredag och vi har alla överlevt och faktiskt haft en härlig kväll med solsken och lek på golvet.
Say it out loud