Jag har precis gjort yogapass nr 13 och jag börjar känna att jag är fast! Jag försöker att göra ett pass så fort Chloe har somnat för sin förmiddagsnap vid 10-11, och det är inte alltid jag är så pepp utan har massa annat att göra just när hon sover. MEN när jag väl har kommit igång så är det så skönt att få den stunden och sträcka ut kroppen och det är som mest 45 minuter och minst runt 20, så det passar bra! Ofta hinner jag sen, som nu, laga lunch och sätta på en tvättmaskin innan Chloe vaknar. Som sagt är jag inte alltid så sugen på att köra igång ett yogapass men efteråt är det alltid så skönt och jag blir full av energi och orkar med hela eftermiddagen sen! Det är verkligen en otrolig energikälla och jag älskar mina små yogapass!
På tal om lunch blev jag trött igår på att jag inte riktigt har någon tanke med Chloes mat alltid. Ofta får hon det vi får, men ibland passar det inte och nu börjar hon kräva mer mat än tidigare (jag ammar numera bara runt 2-3 gånger dagtid, oftast bara när hon ska sova). Så igår gjorde jag fruktpuré till hennes gröt, som vi äntligen får mata henne med på kvällarna, och sen lite potatis och lax och morotspuré. Så nu har vi massa mat i kylen som jag kan ta till när hon inte kan smaka av min mat, och det känns jätteskönt!
Extra kul är det också att hon verkligen äter mer och mer av det hon får. Vissa saker är godare och vissa saker rynkar hon bara på näsan åt och vägrar stoppa in i munnen. Igår grät hon hejdlöst när jag la lite havregrynsgröt med morot och kanel framför henne. Nähä, det gick inte hem. Ost däremot skulle hon kunna leva på om ni frågade henne. Alltid ost, och ägg är också gott. Inte kokt men äggröra och omelett funkar för det mesta. Pasta, potatis och lax är också mumma. Men vissa dagar ratar hon även det och då är det skönt att kunna amma istället. Sakta men säkert fasar vi ut amningen och för in fast föda istället. Ibland plockar hon själv ibland blir hon matad. Ibland lagar vi mat ibland får hon köpeostpuffar. Det är inte så noga, bara hon får i sig allt hon behöver och som hon kryper omkring om dagarna och klättrar på allt så tror jag inte att det går någon nöd på henne.
Say it out loud