19.30 sov dom. Barnen. I varsin säng. Alldeles mätta och rena och varma och gosiga. Ny-badade. Ny-kissade. Ny-matade. Så himla fina, mina barn. Barnen som tycker så mycket om varandra och kommer vara vänner livet ut och alltid alltid ha varandra. Jag hoppas verkligen att jag och Ciaran kommer lyckas se till att dom får en fin relation till varandra, hela livet. För är det något jag har som jag är så otroligt lycklig över så är det mina syskon. Mina systrar och min älskade lillebror. Min bror som jag tänker lite extra på just nu. När min dotter kastar sig över sin lillebror innan han ens hinner vakna. Hur hon blir orolig över hans rivsår och vill sitta bredvid han på skötbordet när vi byter blöja. Hur hon ger han slabbiga pussar och kittlar han i naveln och kollar till så blöjan inte är full. Hennes lillebror, hennes Vielle som hon kommer älska och ta hand om och vara orolig för och irritera sig över och sucka åt och vara så lycklig över att just han är hennes lillebror.
Det är så fint att se dom tillsammans. Mina barn. (Extra fint när dom båda sover och jag kan kolla på Stranger things med min man och äta chokladbollar och få fotmassage).
Say it out loud