I köket hos Aahka där står tiden stilla. Samma bänk som jag stod och blandade mjöl och vatten vid står nu mina barn. Häller mjöl i samma bunke, vispar med samma visp. Aahka pratar på om fasta och mjöliga potatisar, hur ekorren som bor på hennes gård gillar nötter och huruvida man måste ha ägg eller inte i biffarna. Det luktar stekos och Chloe formar runda bollar av degen hon har gjort. Nate kastar dom i luften och Aahka skrattar medan hon mosar potatisen i kastrullen.
En förmiddag hos min Aahka är bättre än all meditation i världen. Lugnet. Lyckan. Kärleken. 
Så fint att läsa :). Blir också värm inombords då jag inser hur fint det är att barn får chansen att uppleva det man själv gjort.
Jag sörjer min mormor som dog i oktober, men är samtidigt så oerhört tacksam över att min son fått ta del av henne precis som jag. Det är fint att vi får vara en del av denna generation, de som har så mycket att lära oss och våra barn.
Eller hur! Det är samma med min morfar som gick bort för två år sedan. Jag är så glad att han i alla fall hann träffa min dotter. De äldre har så mycket att lära oss!