Bröllipsmiddagen förra helgen hölls på grövelfjäll (där även mina föräldrar hade sin bröllopsfest). Eftersom lillpigan sov hela middagen (halleluja) så fick jag inte bara äta underbar mat i fred (förutom bordsgrannarna som fick mig att skratta i tid och otid) utan även dricka lite vin till (som passade perfekt till varje rätt, alltså det var verkligen rätt tidpunkt att bryta vin-fastan. Livet är liksom för kort för dåligt vin) och NJUTA av maten. Det var champagne när vi kom till lokalen, lax till förrätt, hjort till varmrätt och en underbar chokladmousse till efterrätt – och passande viner till varje rätt.
Förutom underbar mat hade Anna och Adrian lyckats perfekt med bordsplaceringen. Alla gäster var nöjda och det var knappt en tyst minut på hela kvällen. En fantastisk kväll helt enkelt.
Innan jag fick barn trodde jag att det skulle kännas tråkigt att inte kunna vara med fullt ut en kväll som den här, att det skulle vara trist att tvingas åka hem eftersom jag numera har ett barn. Men när klockan blev 22.30 och min lillpiga hade sovit i flera timmar och låtit sin Tjidtjie äta i fred gjorde det inget att jag var tvungen att avvika. Jag fick ju åka hem med min dotter! Så det alla mammor sagt, och jag har haft svårt att tro på, är att det inte alls är tråkigt att tvingas åka hem tidigare från en fest.
Hon är värd varenda uppoffring jag gör. Och nu är det inte ens uppoffringar längre.
Men det kan man omöjligt förstå om man inte har barn själv.
Say it out loud