I 6 veckor och 5 dagar har jag varit en mamma. En mamma till världens finaste lillonge. Hon är lugn, skriker bara om hon är hungrig, har svårt att bajsa eller tycker att hon varit utan kroppskontakt för länge. Hon älskar att gosa och har börjat fokusera blicken bättre och pratar med oss när hon är mätt och har en ren blöja. På nätterna sover hon bra, men på dagarna vill hon helst bara powernapa så hon inte missar allt för mycket. Hon gillar när det skumpar jättemycket i vagnen och hennes fötter är de lenaste som finns. Sist vi badade tyckte hon det var mysigt, och hon luktar gott till och med när hon har kräkts ner hela ansiktet.
Tack vare MIN underbara mamma så har jag en bra grund att stå på när jag ska försöka vara världens bästa mamma till Chloe. Nu vet jag exakt hur mycket hon älskar mig och hur mycket hon oroat sig när jag har varit ute och ränt om nätterna. TACK för att du älskat mig så ovillkorligt och för att du låtit mig göra mina egna misstag. Tack för att du aldrig visat hur orolig du är när jag är ute och reser land och rike (nu förstår jag hur mycket du egentligen ville låsa in mig i ett högt torn utan dörr). Tack för att du varit den bästa för mig och mina syskon, och nu älskar min dotter lika ovillkorligt som du älskar oss.
Say it out loud