Plötsligt här hon här. Min dotter. Jag visste det inte innan, men det är henne jag har väntat på i hela mitt liv. I väntan på henne har jag haft det ordentligt roligt, men nu är jag äntligen där det var meningen att jag skulle vara. Hur många gånger har jag inte längtat efter en varm bebis på mitt bröst. En bebis som känner sig tryggast i min famn och som jag ser mig själv i. Chloe är allt jag någonsin drömt om, och hon är lika självklar som om hon alltid har funnits här. Både jag och C sa det idag, att det känns som att hon alltid varit hos oss. Hon är ingen främling och jag känner mig otroligt lugn och harmonisk med henne i mina armar. Äntligen är jag där jag var menad att vara, med min dotter.
Och det finns ingen bättre känsla än den här.