Man läser överallt om hur VIKTIGT det är med rutiner för barn. Att mat och sömn och lek och allt annat sker på samma tidpunkter varje dag. Att det är bra för barn med bestämda scheman.
Alltså, vi är helt all over the place här hemma. Såklart för lillebror, han är ju bars en spädis än så länge, men Chloe har cirka noll rutiner. Ibland tänker jag att det kanske vore fint att få in någon sorts rutin i vardagen, men det är så svårt! Mycket pga sagde lillebror, men vi hade det ju så här innan han föddes också. Jag tror det är en blandning av att Ciaran jobbar skift så vi har ingen vanlig mån-fre och sen helg och att jag är hemma med båda barnen. Att vi inte har några tider att passa utan bara chillar omkring och gör vad som faller oss in. Vill vi plötsligt dra till Ennis en dag mitt i andra barns lunchvila så gör vi det. Det blir lite hipp som happ här hos oss. Ibland sover Chloe middag kl 12.30 (som idag) och ibland kl 16.00 (som igår. Det var dock ingen meningen utan hon somnade i bilen på väg hem) och ibland är hon vaken hela dagen utan vila.
Hur gör ni? Har ni några tips och tankar till oss? Borde vi försöka få in mer rutiner än de vi har nu, eller kommer det bli folk av mina barn ändå? Jag tänker att när Chloe börjar playschool kommer det automatiskt bli mer rutiner även hos oss, så kanske det inte gör då mycket att vi är väldigt laissez-faire här hemma just nu.. eller är det därför vi har sådana problem på kvällarna emellanåt? Åh, tänk om det funnits nåt facit när det kommer till barnuppfostran!
Barn utan rutiner.
Hej (det var ett tag sen sist! Grattis till lillebror!) här har en lillebror också anlänt men nattningarna av vår 2,4 åring är och har varit utdragna lååångt innan dess. Med eller utan dagsvila. En fas, sommarljuset eller personlighetsdrag? Vi får väl hoppas på det bästa (att det går över…snart)