Igår hämtade vi upp barnens maadteraahka (gammelmormor. Men det låter ju sjukt eftersom hon inte ens är 70) och idag åkte vi in till Ennis medan min man stannade hemma och målade vår tvättstuga. Det passade bra att försvinna iväg över dagen då, och solen sken så det kändes ännu mer perfekt. Det tog ett bra tag att ta sig iväg, nu är det dubbelt med grejer som ska med och TVÅ barn ska tajmas med matning och toabesök och tupplurar. Då är det tur att vi går upp så tidigt, för trots att det tog otroligt lång tid att ta sig ur huset så var klockan bara 12.30 när vi svängde ut från vår gata.
Väl inne i Ennis strosade vi omkring, tittade in i min nya favoritaffär och köpte barnen en varsin leksak och åt sen en sen lunch på ett mysigt café på en av de små, trånga gatorna. Ennis är otroligt charmigt, och större än jag trodde. Så att promenera omkring där passade oss perfekt. Vi avslutade dagen i en lekpark och gick inte därifrån förrän en av oss fått skrapsår – det är nästan mer regel än undantag these days. Chloe tror nämligen att hon är odödlig och att hon är lika stor som tioåringarna längst upp i klätterställningen. Det i samband med ett otroligt mod och världens energi ger en hög med blåmärken och bulor.
Fun fast: Jag ville förresten döpa Nate till Ellis. Nästan som Ennis.
Say it out loud