Snart är november över och vi går in i årets sista månad. Jag vet att jag säger det ofta men tiden går så snabbt! Dagarna bara flyger förbi och jag hinner knappt med. Men nu har jag börjat lugna ner mig en aning på kvällarna. Jag börjar med att se nattningen av Chloe som egentid. För trots att jag måste ligga bredvid henne medan hon snickesnackar och gosar med sina gosedjur och pillar mig i håret tills hon är redo att somna, så kan jag lyssna på en ljudbok samtidigt. Så plötsligt kan jag både njuta av att få ligga och gosa bredvid min dotter och även av att få lyssna på en spännande bok. Att få ligga ner en stund efter en hel dags spring är ju också inte helt fel. Efter nattningen struntar jag i disken och att köket ser ut som ett bombnedslag. Skit samma. Just nu är allting upp och ner och jag tvingas styra det här skeppet själv så det får vara lite stökigt då. Stökigt (med skurade golv för det hann jag tydligen imorse) men med julbelysning och en julkalender i vardagsrummet. Den är nämligen klar nu, Chloes paketkalender. En kalender hon inte kommer minnas när hon blir stor, men som sätter grunden för hennes barndomsminnen.
Imorgon öppnar vi första paketet tillsammans. Jag och lillpigan. (Jag har till och med en egen kalender i år som min Tjidtjie har ordnat åt mig! Lyxen! Mer om den sen nu ska jag sova).
Say it out loud